Som en liten fortsättning på grymma dokumentärer som lyfter hur viktigt det är med motstånd mot alla som inte tycker att alla ska ha det lika gött. Fast utan att snacka motstånd och istället lyfta upp allt det goa som händer när människor lär känna varandra, när vi öppnar upp och lyssnar. För er som missat till exempel fyrans Lyckliga gatan, titta! Behöver liksom inte kommentera mer än att jag får gåshus när jag ser tårarna på Mats Paulsons kinder när Linda Pira ger sin version av Visa vid vindens ängar. Eller Arja Saijonmaas extremt vackra tolkning av George "Gee Dixons" låt. Jag känner mig positiv inför tv:s inlägg i antirasismen, allt från Fosterland, till Blå Ögon eller när Per Asp i Sollefteå lär Syrianerna pimpla. Jag får hopp. Vi kanske ska ta oss en fundera på hur ofta vi bjuder in gäster till vårt hem. För vi snackar om att integration är viktigt. Då är der viktigt att bjuda in.