#PeopleinAction eller en vanlig onsdagskväll på Majornas Boxningsklubb då TTs (tjejer&trans) träffas å tränar.
Kursen just nu är hälsokommunikation. Be mig inte förklara alla element av dessa studier, för trots allt intressant börjar jag bli övermätt. Spännande är det i vilket fall. De senaste dagarna har min grupp ägnat sig åt att studera "Strong is the new skinny" och hälsobloggar på liknande tema som stämmer in på #Fitinspo exempelvis. Egentligen vet vi ju vad som myllrar där ute, men jag kan känna mig som en gammal kärring i chocktillstånd när jag verkligen sätter mig in i budskapen. Förutom vårt självklara genusperspektiv hämtade vi mycket inspiration från Kutte Jönssons kritiska analys Fysisk fostran och föraktet för svaghet som jag för övrigt finner väldigt bra. Ett långt men spännande citat är till exempel:
"Om folkhemsideologins sundhets- och skötsamhetsideal var problematiska, så blir de knappast mindre problematiska när de kommersialiserats. Snarare tycks idealen om fysisk och moralisk styrka, om sundhet och renhet bara förstärkas med den allt aggressivare, kommersiella fitnesskulturen. Och som en del av denna ideologi finns föraktet för svaghet inbyggt. De som inte lever upp till normalitetskraven som vävs in i hälso- och fitnesskulturen riskerar att mötas av förakt, eftersom de enligt den dominerande ideologin hade kunnat göra val som man från officiellt håll anser skulle ha förbättrat deras liv. När de väljer bort detta alternativ blir de en ”belastning” för samhället."
eller
“En aspekt som kan vara speciellt viktig att lyfta är om hälsodiskursen mer syftar till normalitet än till hälsa. “
Han menar inte bara att de värderingar den rådande hälsoideologin har är konservativa utan innehåller närmast fascistoida element.
Appliceras denna analys på hälsobloggar som exempelvis Alexandra Brings eller Ida Vargs, några av de ledande hälsobloggarna, blir deras framtoning ganska osmaklig, om den nu inte redan var det. Eftersom jag nu själv försöker mig på bloggandet ska jag inte ägna den åt att klanka ner på andras bloggar, men ett samhällsproblem yttrar sig inom denna fittinspovärld, en alltmer aggressivt växande hälsoism...
Vi avslutade vår analys med att inse att Strong tyvärr inte är det nya Skinny utan snarare är muskler utan underhudsfett det nya skinny, eller varför inte säga Ortorexi är det nya Anorexi för så ser i alla fall dessa bilder ut, för mig. Jag har så svårt att förstå detta omättliga behov att visa sin fitta kropp i sociala medier. Inte alls när den fitta kroppen gör någonting aktivt utan när den står passivt och putar med läppar och bröst med små träningstoppar i renrakade kroppar med smink och långt blont hår. OCH tusentals människor vill se detta och låtas sig inspireras.
Jag efterfrågar alternativ! Vi försökte hitta aktiva, starka kvinnor utföra olika aktiviteter och idrotter på youtube som motpol till filmen vi visade först med stringbrudar som skulle inspirera andra tjejer att träna, men det var svårt. Så har du nått eller vet du nått eller har du sett nått, skriv gärna här!
Eftersom jag inte har någon annans avslutar jag med en på mig själv som får mig att längta till dyk och simturer (ja kanske mest på sommaren dårå men i alla fall...)
Jag har massa bilder på eve från Gotland! Cheerleaders är rätt lättklädda? :) simmara alla crossfitbloggar som ska inspirera är ofta avklädda men fysiskt aktiva