Kom hem efter lång dag med styrelsemöte och hade tänkt vila hela kvällen, men så blev det inte. Hängde på My till Bunkeberget, mest för att titta på. Fast så va Mys lilla kompis där och det blev både följa John och lite miniramp. Åtta år fyllda och sådan glädjespridare! Dagar som denna. När jag skejtar helt utan förväntningar och får hjälp av en liten åttaåring att fatta varför jag skejtar. För att det är så roligt. 

 

Har vi inte inre motivation till den aktivitet vi ägnar oss åt dör allt snart. Yttre motivation, som att folk säger åt en att man borde träna eller ångesten när vi tänker att vi borde röra på oss efter "för mycket" godis, ja det blir aldrig långvarigt. Ju mer vi närmar oss den inre motivationen desto närmre kommer vi det hållbara och sanna. När vi gör en rörelse, en aktivitet för vår egen skull, för att det är skönt eller roligt, när vi hittat dit, när vi kan njuta, då har vi det. Då kan vi bara vara, vara glada.