Nu under helgen pågår årets King of the Ring, motsvarigheten till Golden Girls som hålls i januari. Vi kunde inte låta bli och drog till Borås i ottan innan matcherna kört igång för att få lite go sparring. Jag har vart krasslig i en vecka och det kändes ordentligt i halsen, efter tre korta ronder blev jag åskådare. Var riktigt gött och se dessa grymma tjejer inta ringen som om de ägde den. Vi stannade kvar och tittade på några matcher sen. Hann se några fina ungdomsmatcher med bra teknik och riktig fart. Samtidigt som så ofta fylldes jag av en komplex känsla inför denna bitterljuva sport. Små pojkar med starka högrar, en blir utklassad och den andra får stå där och bara vänta på att motståndarens arm ska dras upp i luften, lite förnedrande. Men mest handlar min kluvenhet om att vi utför en sport där syftet är att boxa varandra hårt i huvet. Det är svårdiskuterat inom boxningen, en machokultur som bara fnyser åt mina frågor, och utanför är oförståelsen och okunskapen till sporten så stor att den blir svår att ta till sig. Jag hoppas på en framtid inom boxningen där fler, gärna veteraner, vågar diskutera dubbelheten. Jag har varit påväg att lämna sporten många gånger, just på grund av riskerna, samtidigt är det väl en del av det som lockar. Någonstans tror jag och hoppas att just för att jag ifrågasätter bör jag stanna i ringen.