Surfcamp Lombok är ett unikt ställe med så mycket värme, kärlek och hoppfullhet att framtiden känns ljus. Campet startades av västerlänningar för åtta år sen och har integrerats väl i den lilla byn Gurupuk som tidigare livnärt sig på fiske. Många av byborna jobbar och har hand om campet och runt om har många sidoprojekt startats. Ett av de viktigaste är den dagliga extraskolan för byns barn så att de bland annat kan få lära sig bra engelska. Att kunna engelska ger de stora chanser att ta sig ur fattigdom och skaffa jobb som inte innebär att slita ut kroppen i förtid. Traditionen har varit att gifta bort både sina döttrar och söner mycket tidigt och därför att skillsmässotalet varit högt. Barn från skilda föräldrar hamnar hos mamman men om hon träffar en ny man händer det allt för ofta att han inte accepterar hennes barn och de får bo hos släkt eller blir hemlösa. Många hoppar av skolan och stannar i fattigdom men surfcampet, extraskolan och andra projekt verkar för en förändring och nya vindar blåser i lilla Gurupuk då fisket längre inte är en hållbar inkomstkälla. 

 

Vi har surfat två gånger om dagen i en vecka och idag är första vilodagen. Kroppen värker skönt och smyglängtar efter att paddla redan i morgon. Surfing är 90 procent paddling och 10 procent surf. Som nybörjare känns det rejält i axlar och rygg men varje våg en tar är värt varenda paddeltag. Campet är byggt som ett Neverland, ingen behöver bli vuxen, och dagarna går ut på att leka sig trött. När vi inte surfar åker vi båt, sover i hängmattor, går på lina, skejtar, indoboardar, spelar fotboll, tittar på film eller äter tempeh, mango, fruktdrinkar och bananpannkaka.